HELA HISTORIEN

Det faktiska händelseförloppet.

Ingemar Persson, startade 1983 företaget Luleå Begagnade Bildelar AB, med ett nytt koncept sälja begagnade bildelar utan att vara auktoriserad. Tilläggas bör att det i Sverige fanns 80-100 ej auktoriserade bildemonterare, med egna underrubriker i gula sidorna, däribland Bil & Traktor, volvoåterförsäljare i Norrbotten.

Luleå Begagnade Bildelar investerade c:a 1,8 milj. bland annat i en egen industrifastighet.

En konkurrerande bildemontering framför klagomål och kritik hos polisen och säger att man anmält Persson för att han påbörjat verksamhet utan auktorisation.

Även byrådirektör Inge Johansson på länsstyrelsen ansåg att Persson inte kunde driva företaget utan auktorisation, varvid Persson ansökte och erhöll auktorisation. När Inge Johansson sedan utan upphandling medverkade till att konkurrenten erhöll betydande bidrag från bilskrotningsfonden, valde Persson efter 2 år att ej förnya auktorisationen, utan gå tillbaka till sitt ursprungliga koncept.

Det är nu, 1985, som "skrotbråket" tar sin början.
Man kan tydligt se länsstyrelsens  "samarbete och överenskommelser" med polisen och Luleå kommun, samt sedermera även Bodens kommun.

Det börjar med att Ingemar Persson blir polisanmäld av polisen?! Inge Johansson, länsstyrelsen är inkallad som vittne. Både polisen och Inge Johansson besöker företaget och konstaterar att det är öppet för försäljning.

Persson blir kallad till polisförhör där han förnekar brott. Ärendet överlämnas till åklagare som avskriver ärendet.

Därefter beslutar obs! 2 sidor länsstyrelsen, Inge Johansson (och nu även chefsjurist Gustav Bjelle), att överlämna ärendet till regionåklagaren.  Redan här citerar dom lagen utan att följa den: "De som yrkesmässigt sysslar med bilskrotning kan också vara auktoriserade enligt bilskrotningslagen".

Även regionåklagaren avskriver.

Inge Johansson samråder med miljöchefen och skickar "enligt överenskommelse" regionåklagarens beslut till till Miljö- och hälsoskyddskontoret som har besökt anläggningen
3 gånger för att observera handel med skrot/beg. bildelar.
Även åklagaren har "enligt överenskommelse" skickat en kopia.

Miljö- och hälsoskyddskontoret gör en tredje anmälan som chefsåklagaren avskriver i juni 1987.

Ingemar Persson tar kontakt med Inge Johansson och besöker honom på hans tjänsterum på länsstyrelsen.
Han meddelade trots tre avskrivna åtal, att Persson "fiktivt" bröt mot lagen och att han skulle stoppa verksamheten på ett eller annat sätt. "Citat" - "köp in bilar men du kommer aldrig att bli av med karosserna, så när tomten är full får vi automatiskt stopp på verksamheten".

I augusti, två månader senare, skulle Ingemar Persson anlita en av länsstyrelsen auktoriserad bilskrotare för att bli av med 500 bilar.

Persson kontaktade länsstyrelsens bilregister för att kontrollera vilka som var auktoriserade. 

Valet föll då på H. Lundberg & Co, och Persson ringde
ytterligare en gång till länsstyrelsen, och fick bekräftat att han hade gällande auktorisation.

Persson och Lundberg skrev avtal för omhändertagande av 500 bilar.

H. Lundberg & Co, i egenskap av auktoriserad bilskrotare beställde i sin tur pressning och slutlig bortforsling av Bilfrag AB. 

Bilfragmentering AB ringer då till Gustaf Bjelle och Berne Lorefors på rättsenheten, för att förhöra sig om vilka tillstånd H. Lundberg & Co hade.

Eftersom H. Lundberg & Co hade auktorisation beviljad av länsstyrelsen hamnade Bilfragmentering AB  i ett dilemma eftersom man fått direktiv av Bilskrotarnas riksförbund att inte pressa IP:s bilar, men måste ta emot leveranser av H. Lundberg & Co som är auktoriserad av länsstyrelsen.

Inge Johansson skriver - Bilfragmentering som varje höst kommer till länet för pressning och bortforsling av skrotet, har kontaktat länsstyrelsen för att diskutera den uppkomna situationen med Ingemar Perssons bilskrotning.

Inge Johansson vittnar i rätten att mötet gällde Ingemar Persson och bilarna som stod på hans anläggning.

Bjelle skriver att Bilfragmentering besökt länsstyrelsen i samband med en rundresa till sina kunder i Norrbotten. Vid detta tillfälle sammanförde Inge Johansson Bilfragmenetering AB med Gustav Bjelle på hans tjänsterum. Sammanträffandet var av renodlat formell karaktär.

Men Bilfrag AB skriver, att Lundberg beställt tillplattning och avtransportering av bilvrak och att H.Lundberg & Co då innehade auktorisation och att länsstyrelsen är synnerligen inblandad..... i ett för hela bilskrotningsbranschen principiellt viktigt ärende. 

Bjelle skriver dessutom att förutom kontakter med Bilfragmentering har det också förekommit kontakter med Bilskrotarnas riksförbund och Fyrkantens bildemontering, livliga enligt pressen.

Inge Johansson ringer också till Henning Lundberg och säger: ”Jag varnar dig för att sticka huvudet i lejonkulan då kommer det att gå mycket illa för dig. Enda sättet att få stopp på Ingemar Persson är att han inte blir av med bilarna”.
Inge Johansson vittnar i rätten: Jag vet inte om jag ordagrant har sagt det där, men det stämmer, att jag talade om det för honom, jag varna…..

När inte H. Lundberg hörsammar varningen skriver  Inge Johansson därefter ett handskrivet brev till rättsenheten, (Lorefors och Bjelle):

"Återkallelse av auktorisation för följande bör ske snarast för H Lundberg o Co med motivering att han inte bedrivit skrotning i Sunderbyn på 5-6 år. Anmält att verksamheten flyttat till Storhedens Industriomr. Företaget på Storheden har ny ägare och egen auktorisation". 

Med Inge Johanssons skrivelse som underlag återkallar  Berne Lorefors auktorisationen för H. Lundberg & Co med motivering att han upphört med sin verksamhet, dessutom utan att ha kommunicerat med honom.

Länsstyrelsen är enligt lag skyldig att kommunicera.

Länsstyrelsen får inte återkalla auktorisationen.

Berne Lorefors och kände till att
Henning Lundberg skulle ha kvar sin auktorisation.
"1985-09-18, Henning Lundberg meddelar vid besök idag att han fortfarande bedriver verksamhet och vill ha kvar sin auktorisation. Ärendet föranleder därför inte någon vidare åtgärd från länsstyrelsens sida. Berne Lorefors Britt Wahlstedt"

 Även Inge Johansson kände till att Henning Lundberg skulle ha kvar sin auktorisation.

Återkallelsebeslutet skulle också gälla omedelbart

Länsstyrelsen kände till att bilarna fanns på Perssons anläggning.

TSV bekräftar att H. Lundberg & Co skrotat bilar och har lämnat in skrotningsintyg till länsstyrelsen endast 12 dagar innan beslutet.

Se Bjelles förklaring angående JO:s kritik.
Se Bjelles förklaring i pressen.
Men rättsenheten använder samma diarienummer som Inge Johansson.

Lorefors skriver att "Företaget på Storheden har ny ägare och egen auktorisation". 
Det är inte sant för fyra dagar senare matar länsstyrelsen in Henning Lundbergs indragna auktorisation i bilregistret, nu för konkursboet KB Bildemontering Dan Lindgren. Inge Johansson har själv noterat här om konkursen.

Kort därefter meddelar länsstyrelsen till konkursförvaltare Gunnar Heljestrand att auktorisationen för KB Bildemontering förfallit enligt 10§ bilskrotningsförordningen.

Tilläggas bör att Dan Lindgren aldrig haft egen auktorisation utan  tecknade  sedan 1980 skrotintyg på H. Lundberg & Co:s auktorisation.
 

För att få tillbaka sin auktorisation besöker Henning Lundberg Gustav Bjelle för att förklara situationen.
Enligt Lundberg säger Bjelle ordagrant: "Vad tror du skrothandlarförbundet skulle säga om dom visste att du är i maskopi med Ingemar Persson?"

H. Lundberg & Co blir då tvungen att överklaga länsstyrelsens återkallelsebeslut till kammarrätten.

Under tiden meddelar Länsstyrelsen Henning Lundberg att  bilarna  inte kan omhändertas av Bilfrag, förrän skrotningsintyg utfärdats. 

I ett "delbeslut" upphäver länsstyrelsen beslutet, men bara tills vidare i "avvaktan på ytterligare utredning" och meddelar att "Henning Lundberg är oförhindrad att utfärda skrotintyg...". 
En upplysning till Henning Lundberg om beslutets innebörd så att denne inte skulle vara tveksam om vad som gällde, skriver Bjelle.

Henning Lundberg utfärdar skrotningsintygen...

Två arbetsdagar senare återkallar Gustav Bjelle, Berne Lorefors tillsammans med Inge Johansson återigen Lundbergs  auktorisation, och omedelbart, just på grund av att han "utfärdat skrotningsintyg på IP:s bilar". 

Se här lydelse på skrotintyg och vad lagen säger och även Bjelles tolkning numera.

Henning Lundberg har således endast intygat att han omhändertagit fordonen för skrotning.  

Men länsstyrelsen har nått sitt mål, Bilfrag kan endast anlitas av länsstyrelsen auktoriserade bilskrotare och lämnar länet........ 

Inte nog med att länsstyrelsen verkställt indragningen av Hennings auktorisation, sedan åtalsanmäler länsstyrelsen återigen Persson och nu även Lundberg till åklagare och frågar?? om dom begått något brott?
I en så viktig anmälan ljuger dessutom Bjelle och Lorefors. Se gul markering.
Dessutom finns det brister i anmälan. 
Och så hoppar grodorna igen.
 

Inge Johansson reser i tjänsten och håller ett "långt föredrag angående ett fall i Luleåtrakten, där en icke auktoriserad bilskrot under flera år hållit på med att skrota bilar, och där myndigheterna går bet att få bot på eländet...."

Åklagaren begär överprövning i Hovrätten.

Ingemar Persson frias i Hovrätten och får äntligen en prejudicerande dom.. 

Henning Lundberg JO-anmäler Länsstyrelsen samma år.

JO:s yttrande kommer i januari 1990.

Ingemar Persson ville ha en uppgörelse med länsstyrelsen som då inte bestod i några ekonomiska krav, utan tre struntsaker, men makt och prestige går före ett erkännande och han skriver därför ett långt brev personligen till alla styrelseledamöter. Han får inga svar men senare inför pressen säger dom: "Vi kan inget göra", "minst sagt märkligt", "vill inte lägga sig i", "ord står mot ord" m.m.

Persson förbereder då en rättslig process med hjälp av advokat.

Lokalpressen som skrev sju helsidesreportage under 5 dagar. 

När Perssons advokat Bengt Bülow efter skriftväxling med länsstyrelsen, var på väg att lämna in stämningsansökan, anmälde länsstyrelsen sig själva till både JO och JK i november 1990.
JO tyckte inte att länsstyrelsen lyckats precisera vilka frågor som skall behandlas för att en utredning ska vara meningsfull, och bollade över ärendet till JK.

Gustav Bjelle undanhöll JK viktiga bevis. Efter påtryckningar från Henning Lundberg  meddelade han 27.6.1991 via pressen att alla papper nu var på JK:s bord.

Dessa handlingar tyckte Bjelle inte var av viktiga...
bland annat den här och den här och den här och den här och den här och den här och den här och den här och den här  o.s.v.....
Trots detta saknas fortfarande handlingar, bland annat den här.

Inge Johansson yttrar sig igen, nu aningen timidare, till JK.........

Tvärt emot sina egna instruktioner "utreder" JK ärendet i över tre år.

Under JK:s beredning och trots friande domar  fortsätter länsstyrelsen förföljelserna tills konkursen för Luleå Beg. Bildelar AB blir ett faktum. Se konkursförvaltarens formulering.

JK skriver i sitt "beslut" 1993-12-30, att bevisbördan åvilar den skadelidande..  

Mot denna bakgrund är länsstyrelsens skrivelse allmänt hållen och ej utformad för att läggas till grund för någon skadereglering. Framställningen från länsstyrelsen synes vila på den felaktiga förutsättningen att JK skall utreda å den skadelidandes vägnar.
JK företräder staten och är den skadelidandes motpart.

JK skriver att man inte utrett eftersom JO redan utrett...., sen "detournement  de pouvoir", och att man från länsstyrelsen, fått i allt väsentligt godtagbara förklaringar.....

Men dö inte....

Liken fortsätter att ramla ur länsstyrelsens garderober.
Papper som inte skulle finnas och aldrig varit diarieförda börjar tala....  

Sida 1
Sida 2
Sida 3

Man blir onekligen mållös.

Persson skickar en förfrågan till JK och landshövdingen om dom tagit del av dessa handlingar. Samtidigt frågar han om JK och landshövdingen om dom sett de här två tidningsartiklarna.

Artikel 1  
Artikel 2

Vad tror ni landshövdingen svarar?

Här är svaret.
 

Vad tror ni JK svarar?

Här är det svaret.
 

Va?  JK svarar på frågor, men varken Bjelle, Lorefors eller landshövdingen? Och ovanstående är bevis på att Bjelle fifflat undan ej diarieförda handlingar. 

Alltså har JK "utrett" och beslutat trots att Gustav Bjelle inte tillhandahållit JK de viktigaste handlingarna. 

Tydligen har länsstyrelsen tagit sig mandat att själva avsluta skrotbråket. Bjelle skriver att "Justitiekanslerns beslut är ett naturligt avslut".

Tillbaka